Första gången jag såg och hörde Nilla var på Helsingborgfestivalen 2007. Då hade jag aldrig hört talas om denna Helsingborgstjej. Jag upptäckte då hennes musik och kände att detta kom direkt från hennes hjärta, hennes liv och om saker som hon gjort och varit med om.

Med hennes nya skiva Shellshocked i spelaren är det mer uppenbart för mig hur mycket hon älskar att skriva och göra sin musik. Det hörs vad som berör henne i livet och den här skivan har ett djup i sig som jag stundtals blir tårögd av. När "Black Water" kommer får jag rysningar och när "Found you" spelas blir jag lycklig av livet. Den har allt, både ballader och rockiga låtar och passar många olika musiksmaker.

Texterna är välskrivna men ändå enkla, att få fram det som man känner och som man tänker med så få korta ord är det inte många som kan men Nilla får det. Dessa texter går rakt in i mitt hjärtat och jag kan känna vad hon tänker på.

Skivan ger en både värme och tanke. Det är bra musik genom hela skivan. (Det är inte ofta jag tycker om en hel skiva) Ju mer jag lyssnar på skivan ju mer tycker jag om den. Nillas röst till den fantastiska musiken är pricken över i:et som jag bara vill höra mer av.

Jag kan bara önska att alla får samma känsla som jag har fått och jag önskar att Nilla fortsätter att skriva hennes musik och delar med sig av den. Jag längtar till spelningar och liveframträdanden med Nilla och hennes band.

det är musik.