Nu har det blivit dags att flytta bloggen eftersom det knappt går att hitta den här. En fräsch nystart blir det, så nu hittas tankar om och omkring fotboll på:

www.tyckom.se/fotboll

Många pratar om att mötet med Chelsa på Stamford Bridge är Liverpools stora chans att visa att man kan utmana om Premier League-titeln. Andra menar att Liverpool oavsett resultat kommer att vara avhängda till jul. Båda har fel.

Det finns, som Pelle Blohm brukar säga: Å ena sidan och å andra sidan. Visst blir det oerhört viktigt för Liverpool att åtminstone inte förlora, och att fortsätta bygga på den förlustfria trenden. Å andra sidan är ju en förlust inte särskilt betydelsefull om den inte leder till fler förluster. Myntet har alltid två sidor (och en kant).

För Chelseas del känns det nästan som om laget inte har något att förlora: Kammar man noll mot Liverpool är det bara att ta nya tag då laget sett väldigt stabilt ut inte minst då man betänker den långa skadelistan. Vinner man har man ryckt ifrån närmaste konkurrenten och drygat ut avståndet till Manchester United, som tappade dyrbara poäng mot Everton.

I botten möts West Bromwich och Hull. Nej, förresten, det är inget bottenmöte, bara ett nykomlingsmöte. Hull ligger på en nästan oförskämd tredjeplats och WBA ligger i mitten av tabellen. Men det som imponerat mest är att West Bromwich fortsatt sitt offensiva spel från the Championship och att laget vågar anfalla, även på Old Trafford. Visst, det blev 0-4 i baken till slut men jag tror nog Alex Ferguson var lite bekymrad. Åtminstone fram till 1-0 i 60:e minuten. Kul också med en svensk till i Premier League i West Bromwich skånske mittback Jonas Olsson. Kanske kan han, ganska snart, vara något att ha istället för de mossbeklädda herrarna som huserar i landslaget idag?

Hull kommer så klart att rasa i tabellen. 05/06 var det Wigan som tillsammans med Chelsea toppade den unga tabellen (har för mig att det även då gått åtta omgångar). Sedan åkte Wigan neråt men slutade ändå i mitten av tabellen. Återstår att se hur the Tigers klarar sig när motgångarna kommer mer än en i taget, och som det mesta beror det på hur man ser på det hela: Det har spelats nästan en fjärdedel av säsongen redan, eller att det är 30 matcher kvar för dem att Hulla ut. *** Till sist: Nej, IFk Göteborg kommer inte blanda sig i guldstriden. Som för övrigt Elfsborg känns starkast i.

Lag visar styrka på olika vis. Tre av de fyra toppkandidaterna markerade i senaste Premier League-omgången att de vill vara med och leka, den fjärde halkar längre och längre efter. Men det verkar ändå långt ner. Manchester United hade ett flertal skador och hade en på pappret tuff bortamatch när man åkte till Blackburn för att möta historien i form av Paul Ince och dennes manskap. Det blev en säker seger för United och det är sådana segrar, inte minst de på bortaplan, som gör lag till mästare. Chelsea mötte uppstickarna Aston Villa men visade att det krävs mer än en frejdig offensiv för att slå sig in bland de fyra tunga. 2-0 även för laget från London och fortsatt serieledning. På samma poäng som Chelsea återfinns Liverpool som stod för säsongens upphämtning. 0-2 blev 3-2 och segermålet kom på övertid av Dirk Kuyt som inte gjort mål på trekvarts säsong, det är sånt som brukar pekas ut som avgörande stunder när ett lag ser tillbaka på en säsong. Samtidigt är det konstigt att många pekar på Liverpools mästartakter för att laget samlar mycket poäng trots att spelet hackar. Det måste väl vara bättre att ha lika många poäng och ett spel som funkar trots att många spelare är skadade. Det vill säga Chelsea. Men visst, Liverpool har startat säsongen bättre än på åtminstone dussinet år och mycket mer kan man väl inte begära. Det fjärde laget med realistiska titelambitioner, åtminstone inför säsongen, är Arsenal och även om de på sätt och vis visade mästartakter genom att kvittera på övertid diskvalificerar de sig själva från veckan mästartaktskvalificering genom att släppa in ett mål i 86:e minuten. Sådant får man bara göra om man ändå vinner matchen. Dessutom har laget tappat alldeles för många poäng lag som de i vanliga fall rullar ut. Min gissning är att laget får slåss ganska hårt med Aston Villa för att fixa den där fjärdeplatsen i slutet av säsongen. *** Paul Robinson är skadad och innan matchen mot Manchester United och just de matcherna kan man ju egentligen aldrig förväntas vinna hade hans ersättare Jason Brown en seger på ett försök. Jag tror att någon försöker tala om för Paul Ince att han värvat en dålig målvakt. Vad är det förresten med engelska målvakter? Manchester Citys Joe Hart, the next one, såg skakig ut mot Liverpool och Robert Green var faktiskt inget mindre än generalusel i West Hams match mot Bolton. Landslaget har onekligen en sista utpost som snarare känns som en jobspost. *** Till sist: I UEFA-cupen ställs Portsmouth mot Milan och vilken fantastisk chans till hån det är för alla oss som älskar engelsk fotboll. Om ett lag från det övre mittenskiktet i England besegrar ett av storlagen från Italien har vi verkligen rätt att skratta dem rätt upp i ansiktet.

Så har då de flesta lagen spelat fem matcher och liksom presenterat sig på riktigt. En hel del konstigt har hänt om man ska utgå från vad experterna trodde på förhand, här följer några av mina tankar kring Premier League-inledningen.

Manchester United imponerade inte mot Liverpool i det toppmötet och även om man tog ledningen mot Chelsea har United inte spelmässigt imponerat. Återstår att se vad som händer nu när Ronaldo är tillbaka. Samtidigt ska man komma ihåg att United poängmässigt började ännu sämre förra säsongen och den slutade ju onekligen rätt okey för laget.

Att Arsenal kunde förlora mot Fulham är en gåta men trots detta leder laget serien. Jag tror att det blir som förra säsongen, nämligen att de fortsätter hänga med i toppen men inte orka hela vägen fram.

Newcastle känns nästan taskigt att kommentera men någonting är verkligen helt ruttet i klubben. Är det inte skador är det interna stridigheter. I ärlighetens namn håller inte truppen för att utmana toppen men nerflyttningsstriden borde man verkligen kunna undvika.

Liksom Tottenham, laget som ligger sist i Premier League. Nu har inte Sergio Ramos någonting att skylla på, hur länge får han vara kvar? Och hur länge kan Tottenham underprestera så totalt? De är verkligen en gåta.

Portsmouth har bara sex poäng på fem matcher men bortsett från kölhalningen senast, 0-6 mot Manchester City, så ska man betänka att laget mött Chelsea, Man U, Everton och Middlesbrough. Skaplig utdelning alltså trots allt, om inte storförlusten sätter sig i huvudet.

Everton har spelat fem matcher och förlorat de två hemma medan man vunnit två och kryssat en på bortaplan. Märkligt, men säkerligen delvis beroende på motståndet nykomlingarna på bortaplan, Blackburn och Pompey hemma men det indikerar nog ändå att the Toffies blir lite svagare i år än i fjol.

Aston Villa har ett riktigt spännande lag och bortsett från sista-minuten-förlusten mot Stoke borta så har det gått ganska mycket på rälls för Birminghams numera bästa klubb. De kommer bli en farlig utmanare till topplagen i år.

När det gäller Manchester City och priserna de tänkt sig att betala i framtiden är det bara att beklaga att transfermarknaden verkar bli ännu snurrigare. Inte för att just Man C inte borde få spendera mycket pengar utan för att fotbollsvärlden blir ännu konstigare. Men det blir hur som spännande att se vilka nya spelare som kommer till Manchester i januari. *** Den uppmärksamme läsaren minns att jag skulle återkomma med ett sluttips efter transferdeadline. Det skedde inga större förändringar, varför det ursprungliga tipset kvarstår. Återstår att se hur det går.

Det ar inte vackert nar agenter sabbar var vackra fotboll. Det ar sa klart inte hela sanningen men visst ar det trist nar spelarnas klubbadress mer beror pa profithungriga agenter an nagonting annat. Hur som helst, manga har bytt klubb de senaste dygnen, har foljer lite tankar om de storre overgangarna. Det ar verkligen spelarnas marknad. James Milner hade tva ar kvar pa sitt kontrakt med Newcastle men tyckte att han fick for lite betalt och att det var for langt kvar pa kontraktet och jag ar ju mycket battre nu an nar vi skrev kontraktet. Newcastle ville, naturligt nog, inte omforhandla kontraktet och da begarde James Milner att bli uppsatt pa transferlistan. Undrar om Milner, som for ovrigt fortfarande bara ar U21-landslagsman, gatt med pa att forhandla ner sin lon om han spelat samre an parterna trodde nar det ursprungliga kontraktet skrevs pa? Det sorgliga ar att det antagligen ar en radgivare eller agent i bakgrunden som vill tjana pengar pa overgangen, som i den overhettade interpremierleagueiska marknaden uppgick till 10 miljoner pund.. Milner gick till Villa och Martin O'Neils lagbygge borjar nastan kannas som ett fardigt topplag. Dessutom maste det betraktas som en stor fjader, som nordirlandaren kan pryda sin hatt med om han haft nagon, att man lyckades behalla Garth Barry efter alla turer. For det maste mer vara en prestigeseger an en bra affar: 16 miljoner pund for en okey mittfaltare later som en bra forsaljning i mina oron. Barry-affaren belyser ocksa skillnaden mellan Manchester United och Liverpool, varfor de ena vinner PL-titlar och de andra fortfarande ar ganska langt ifran. Alex Ferguson hade ett mal det har transferfonstret och det var att kopa Dimitar Berbatov. Visserligen blev priset nu det som Tottenham ville vilket ar ganska forvanande da Ferguson brukar fa som han vill men Berbatov spelar nu i United medan Barry inte spelar i Liverpool. Om det beror pa att United har mer pengar, ar battre pa att forhandla, badadera eller nagot helt annat, later jag vara osagt. Annars maste den storsta overgangen vara Robinho till inte Chelsea, utan Manchester City. Nu har man tva brassar pa topp, Elano och Petrov pa mittfaltet, onekligen en skaplig offensiv. Corluka forsvinner daremot fran backlinjen och man kan undra om Joe Hart haller i langden, men sevart blir Man City hur som helst.